När Jamie Lee Curtis nyligen beskrev “the cosmeceutical industrial complex” som ett hot mot en hel generation kvinnor, satte hon ord på något som många länge har känt – men få har vågat säga.
“Jag har varit väldigt öppen om det ‘folkmord’ som skett på en generation kvinnor av den kosmetiska industrin”, sa hon i en intervju med The Guardian. “Vi har utplånat en eller två generationers naturliga mänskliga uttryck.”
Orden är starka. Och de träffar mitt i prick.
Vad har hänt med oss?
Under två decennier har snabbväxande trender och en okritisk marknad för fillers, trådar och “snabba lösningar” skapat en ny estetik – ofta fjärmad från naturliga proportioner och ansiktets anatomi. I jakten på det “perfekta” ansiktet har många tappat kontakten med det autentiska.
Och här är en obekväm sanning: Många av dessa ingrepp utförs inte av kirurger, utan av personer med några dagars kursande bakom sig. I vissa fall saknas till och med djupare kunskap om ansiktets anatomi.
Etiken måste tillbaka i centrum
Som plastikkirurg möter jag kvinnor som inte vill bli förvandlade. De vill åldras med värdighet. De vill återfå balans och harmoni i sitt ansikte – på sina egna villkor.
Det kräver mer än sprutor och maskiner.
Det kräver utbildning, erfarenhet och framför allt ett etiskt ansvarstagande.
Fillers och estetiska ingrepp måste utföras av medicinskt och kirurgiskt utbildade specialister. Att tro att några helgkurser i injektionsteknik kan ersätta åratal av anatomi- och kirurgutbildning är inte bara naivt – det är farligt.
Ett nytt samtal behövs
Jamie Lee Curtis avslutade med orden: “Jag säger vad jag menar. Jag menar vad jag säger. Jag försöker att inte säga det elakt.”
Det är en hållning jag delar.
Jag säger detta inte för att skuldbelägga, utan för att vi behöver en ny diskussion. Om värdighet. Om balans. Om ansvar.
Det är hög tid att vår bransch korrigeras.
Vad tycker du? Har Jamie Lee Curtis rätt?
Tillbaka till bloggens förstasida…
